It was born small,
A drop of water in a tub of oil,
But the inevitable happened:
It grew,
It engulfed me,
Like an infinite sclera.

A distorted mirror,
Some part of me
Knew it was false,
But the tendrils of transformation
Restrained me, It hurt,
But it was also pure ecstasy.

Now I cannot reject its pleasure,
I now know who I am,
The tendrils guided me,
At a small cost of ignorant bliss,
I now know who I am,
I am Chelsea Krona.

The Bath-House
When I was twelve years old I discovered
a bath-house near the docks we didn't have a bathroom
at home only a toilet for four families.
In I went- I had my intrepid moment- cubicles were you
Could undress in peace get a piece of soap, a towel which
was  a novelty.
My first shower, god how I loved it warm water and soap
I might have, no, I don't think so that came later.
I had a shower as often as I could the bath-house was shut
on Saturdays and holidays.
It was incredibly  cheap but for a boy 1 Krona was much
I had to ask my aunt for money to buy sweets and shamelessly
used them for my secret vice.
Well, the bath-house has gone a block of expensive flats with
a view of the harbour. Everything changes but not always
for the better

tunga täcken och dina andetag
bläcket i din hud och dina fina ord
jag glömmer nästan att sängen är dekorerad med mitt blod
fläckar som du låter finnas kvar

du känns som mitt paradis
för ibland vill du hålla om mig
men oftast vill du ha mer
dina händer är för ivriga och blåmärken är bevis
du ser ledsen ut men du fortsätter ändå
jag tror att det är okej för du vill ju ha mig

jag vill gråta
du vill romantisera
du säger ju att jag är fin när jag gråter
även när det är du som orsakat tårarna
gillar du det?
är du stolt?
för mina ögon brinner när dina bara är blå

jag är en saga och du är min prins
det finns ingen krona på ditt huvud
så du låter makten koras i dina händer istället
men det är
                      okej
vi är okej

du greppar hårt och blåser på såren
lämnar mig för ett bloss från cigaretten
jag känner lukten av rök på dina kläder
men jag vet att jag inte ska fråga
aldrig ifrågasätta
för då hade jag kanske sett
att dina ord var mjuka men din säng var hård
att dina löften vara stora men dina lögner var större
jag faller alltid för dig ändå

jag håller dig i handen och allt jag säger är fel
mina kläder är värdelösa
mina ord är ett evigt eko
du varnar och du säger
                                           f ö r l å t
men du vet aldrig vad du ber om ursäkt för

alkohol i vårt blod och mina tårar på din kudde
din själ som låtsas vara trasig
min själ som skriker ditt namn
aldrig någonsin hittar de till varandra igen
för illusionen är förstörd och till **** får jag syn
du är inget mästerverk och jag tycker synd om de andra
de som ser när dina ögon blir mörka
de som ser dina läppar runt en flaska

mörka väggar och du är borta
någon dag kommer du få höra
om natten jag spenderade hos din vän
eller telefonsamtalen från personen du träffade senast för en kvart sen
viskningar på stan och folk som ser igenom dig
du är en kliché
och inget känns okej längre